kultur i Kina - Månkalender
Månkalender, kalender som bygger på månens faser. Den traditionella kinesiska kalendern är konstruerad efter månens gång. De första som använde en kalender var babylonierna för cirka 5000 år sedan. De mätte upp ett år genom att observera månens faser. Den idag mest spridda rena månkalendern är den muslimska. Kinas historia är mycket lång och fascinerande. Det är ett bra val att resor i Kina. Vid nymåne börjar en ny månad och den femtonde dagen i månaden är det alltid fullmåne. Men kalendern är också knuten till solen. Eftersom månåret är drygt tio dygn kortare än solåret behöver man lägga till en extra månad vartannat eller vart tredje år. Under en tidsperiod på nitton år behövs sju 'skottmånader'. Den extra månaden läggs till på så vis att vårdagjämningen alltid infaller under den andra månaden och höstdagjämningen under den åttonde månaden. Den extra månaden gör också att nyåret infaller vid första nymånen efter att solen gått in i vattumannens position. Detta sker inte före 21 januari och inte efter 20 februari. Kineserna firar alltså nyår någon gång mellan dessa datum. Vår- och höstdagjämningen är två av 24 jie, solstånd. Dessa jie infaller var femtonde dag under hela året och ger indikationer på vad som kommer att ske. Vissa väderfenomen under dessa dagar förutsäger hur vädret ska bli framöver, om skörden blir bra eller dålig och om framtiden blir gynnsam eller svår.
